31 december 2009

Redo för 2010!

Imorgon börjar det nya året. För mig kommer det innebära många nya länder, utmanande banor och spännande människor.

De närmaste dagarna kommer att upptas av planering för ännu ett avstamp: om två veckor går flyttlasset till Tyskland och mitt nya hem i Freiburg. Jag ser verkligen fram emot denna utmaning.

Innan flytten blir det även ett test på LIVI:s testcenter i Falun för att kolla av läget och se vad jag står i förberedelserna inför säsongen.

Hoppas att ni får ett lyckat nyårsfirande med nära och kära och en bra start på det nya året.

21 december 2009

Säsongen 2009 har varit fantastisk

Nu är året snart till ända och jag sitter och tänker tillbaka på säsongen som gått: den har varit fantastisk.

När jag i mitten av februari ställde mig på startlinjen i första deltävlingen i Cyprus Sunshine Cup visste jag inte vad som skulle komma. Jag hade under vintern haft problem med mitt knä och varit tvungen att lägga mycket tid på rehab. Efter många timmar i simbassängen och gymmet var jag stark som en häst, men var det tillräckligt för att cykla fort? Efter första tävlingen kunde jag lägga tvivlen på hyllan - jag hade aldrig känt mig så snabb och tog min första seger för säsongen. Resten av cypernvistelsen satt smilbanden högt, att vara stark visade sig vara en nyckel. Jag slog flera tjejer som jag bara drömde om att hålla jämna steg med förra året.

Våren rullade på med lika delar flyt och strul. Det bästa jag tog med mig därifrån var ett nytt personbästa på en världscupstävling genom min 18:e plats i Belgiska Houffalize. Stämningen där är fantastisk med närmare 40 000 i publiken, deras hejarop lyfter dig uppför backarna.

Sedan var det dags för ett av de mest uttalade målen för säsongen: EM i Holländska Zoetermeer. Jag hade varit hemma några veckor och tränat hårt, så benen och motivationen var på topp. Banan var typisk holländsk; konsekvent korta backar och otroligt intensiv. Min plan var enkel, full fart från start för att försöka splittra fältet i alla tvära svängar. Min plan lyckades och efter en och en halv timmas slit korsade jag mållinjen som tvåa! Jag hade kört till mig min första mästerskapsmedalj i U23, smilet från Cypern kom tillbaka.


Helgen efter EM var det Sveriges bästa cyklist som skulle koras. Jag firade EM med en veckas förkylning och var minst sagt nervös inför loppet. Men på något outgrundligt sätt lyckades jag vrida ur det som fanns kvar av energireserver och försvarade titeln ytterligare ett år. Jag var dock inte så pigg de nästföljande dagarna, men det var det helt klart värt.

Efter SM fick jag några välbehövliga veckor på svensk mark innan landslaget styrde stegen mot Australien och Canberra för VM. Förberedelserna startade med Bundesliga-finalen i Bad Salzdethfurth. Jag hade kört på nästan samtliga deltävlingar under året och hade ett bra utgångsläge inför detta sista race. Jag låg med i toppen fram till mitten av racet då jag punkade. Jag lagade punkan och tog upp jakten och lyckades avancera från nionde till femte plats. Därmed tog jag den sista podiumplatsen för dagen och kammade hem tredjeplasten totalt i cupen. Det gav mig goda föraningar för det stundande VM-racet.

Australien är ett vackert land och vi njöt av den vackra accenten och den fina handbyggda banan och höll på att krocka med kängurus på träningspassen. Huvudet hade börjat slita ont av allt tävlande och de mentala depåerna var inte helt fulla, men jag visste att det var nu jag skulle vrida ur varenda droppe energi som fanns kvar att hämta. På EM hade jag visat att jag var någon att räkna med i täten, nu ville jag visa att detta inte var en engångsföreteelse. Loppet var hårt från start och jag och en polska fick en lucka ner till den jagande gruppen. Vi höll ihop första halvan av loppet, men sen fick hon en lucka som jag inte klarade att stänga. Bakåt var det dock ingen som kunde göra något och mitt andra silver för säsongen var ett faktum. Härligt!

I november var det den årliga cykelgalan och jag hade äran att utses till Sveriges bästa kvinnliga mountainbikecyklist.


Året har verkligen varit lyckat och jag väldigt tacksam för det jag fått vara med om och fått blodad tand på vad jag ska kunna åstadkomma till nästa säsong – mitt sista år i U23.
I och med mitt nya lag – Rothaus Cube Mountainbike Team – kommer jag att ha optimala förutsättningar att fortsätta utvecklas och jaga mot mina drömmar och uppnå mina mål.


Med önskningar om en behaglig och fridfull jul och ett gott nytt år

//Alexandra